<?xml version='1.0' encoding='UTF-8'?><?xml-stylesheet href="http://www.blogger.com/styles/atom.css" type="text/css"?><feed xmlns='http://www.w3.org/2005/Atom' xmlns:openSearch='http://a9.com/-/spec/opensearchrss/1.0/' xmlns:georss='http://www.georss.org/georss' xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'><id>tag:blogger.com,1999:blog-6030893</id><updated>2011-04-21T12:44:22.246-07:00</updated><title type='text'>Tindahan ni Tatang</title><subtitle type='html'>Ang mundo mula sa guni-guni ni TatangREtong</subtitle><link rel='http://schemas.google.com/g/2005#feed' type='application/atom+xml' href='http://tindahan.blogspot.com/feeds/posts/default'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6030893/posts/default?max-results=100'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://tindahan.blogspot.com/'/><link rel='hub' href='http://pubsubhubbub.appspot.com/'/><author><name>Tatang REtong</name><uri>http://www.blogger.com/profile/07974886548609901724</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='http://static.flickr.com/27/55126287_22043f4df0_s.jpg'/></author><generator version='7.00' uri='http://www.blogger.com'>Blogger</generator><openSearch:totalResults>19</openSearch:totalResults><openSearch:startIndex>1</openSearch:startIndex><openSearch:itemsPerPage>100</openSearch:itemsPerPage><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6030893.post-116748705949524418</id><published>2006-12-30T05:57:00.000-08:00</published><updated>2006-12-30T05:57:39.506-08:00</updated><title type='text'>Ang Mga Suliranin</title><summary type='text'>Ang talakay ko ngayon ay ang aking trabaho.  Siguro sa mga susunod na buwan lilipat na ako ng trabaho.  Halos dalawang taon na ako sa aking kinalalagyan.  Medyo mababa ang aking pinagsimulan kung sahod ang pag-uusapan.  Ngunit ako ay masaya at ibang-iba and tema ng aking boss.  Hindi mahirap kundi diretsahan.  At magaling makinig.  Hindi ko nga lang alam kung ang mga susunod kung mga boss ay </summary><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6030893/posts/default/116748705949524418'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6030893/posts/default/116748705949524418'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://tindahan.blogspot.com/2006_12_01_archive.html#116748705949524418' title='Ang Mga Suliranin'/><author><name>Tatang REtong</name><uri>http://www.blogger.com/profile/07974886548609901724</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='http://static.flickr.com/27/55126287_22043f4df0_s.jpg'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6030893.post-113267300708603074</id><published>2005-11-22T07:23:00.000-08:00</published><updated>2005-11-22T07:23:27.096-08:00</updated><title type='text'></title><summary type='text'>A Letter from a PriestDear LSQC Alumni, Ang sanggol sa sabsaban ay naging isang tao nabukas-palad na itinalaga ang sarili bilang lingkod ngDiyos, Manunubos at Manggagamot na dakila. DiyosSiyang nagpakababa at naging aba tulad natin upanghindi tayo mag-alinglangan o matakot na lumapit saKanya.  Siya ang “sanggol na hulog ng langit!”Ang Diyos ay muling nagpaparamdam at nagpapaalala saatin ng </summary><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6030893/posts/default/113267300708603074'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6030893/posts/default/113267300708603074'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://tindahan.blogspot.com/2005_11_01_archive.html#113267300708603074' title=''/><author><name>Tatang REtong</name><uri>http://www.blogger.com/profile/07974886548609901724</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='http://static.flickr.com/27/55126287_22043f4df0_s.jpg'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6030893.post-108883096319027740</id><published>2004-07-02T21:46:00.000-07:00</published><updated>2004-07-02T22:02:43.190-07:00</updated><title type='text'></title><summary type='text'>Ayun!  Umalis!Bilog na naman ang buwan.  Problema na naman.  Suliranin.  Umalis and isa kong tauhan.  Hindi naman masyadong magilas at magaling.  Kung tutuusin, hindi nakatapos ng colegio.  Hindi pa yata nagsimula.  Ang katangian ay sa sobrang tagal sa trabaho, halos lahat kabisado.  Ang problema, kapag nag-iba ang simoy ng hangin, nalilito siya at natataranta.  Hindi nakatulong na may  </summary><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6030893/posts/default/108883096319027740'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6030893/posts/default/108883096319027740'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://tindahan.blogspot.com/2004_07_01_archive.html#108883096319027740' title=''/><author><name>Tatang REtong</name><uri>http://www.blogger.com/profile/07974886548609901724</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='http://static.flickr.com/27/55126287_22043f4df0_s.jpg'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6030893.post-108385498006507724</id><published>2004-05-06T07:45:00.000-07:00</published><updated>2004-05-06T07:54:06.296-07:00</updated><title type='text'></title><summary type='text'>Mga suliranin sa trabahoBilang isang permanente sa trabaho, dumami ng dumami ang mga aking ginagawa.  Sobrang dami na nga na para bang nalunod na yata ako.  Dahil duon, nagkakamali ako.  Bawat pagkakamali ay kailangan ng dokumentasyon.  Mabuti na lang at ang aking girlpren ay isang mabait at maunawaing tao.  Nagkausapan kami at sinabi ko ang ang mga suliranin.  Hindi ko alam na nuong una </summary><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6030893/posts/default/108385498006507724'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6030893/posts/default/108385498006507724'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://tindahan.blogspot.com/2004_05_01_archive.html#108385498006507724' title=''/><author><name>Tatang REtong</name><uri>http://www.blogger.com/profile/07974886548609901724</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='http://static.flickr.com/27/55126287_22043f4df0_s.jpg'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6030893.post-107457643292671007</id><published>2004-01-19T21:21:00.000-08:00</published><updated>2004-01-19T21:29:11.983-08:00</updated><title type='text'></title><summary type='text'>SintaGaano  mo kamahal ang iyong kasintahan?  Ganito ang tanong na  pumapasok sa aking ulo habang siya ay naglilinis ng labinlimang taong dumi  sa tirahan ko.  Paano ko nga ba nakuha siya?  Siguro  nga ay bilin at regalo siya sa akin ng Diyos.  Isang pagkakataong binigyan ako ng biyaya ng  humiling ako kay Tadhana.Hindi ko maiintindihan kung paano nga ba nagkakatugma ang mga relasyon ng tao.</summary><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6030893/posts/default/107457643292671007'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6030893/posts/default/107457643292671007'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://tindahan.blogspot.com/2004_01_01_archive.html#107457643292671007' title=''/><author><name>Tatang REtong</name><uri>http://www.blogger.com/profile/07974886548609901724</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='http://static.flickr.com/27/55126287_22043f4df0_s.jpg'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6030893.post-107164012123346365</id><published>2003-12-16T21:47:00.000-08:00</published><updated>2003-12-16T21:48:54.983-08:00</updated><title type='text'></title><summary type='text'>Tiyanak at TikbalangTiyanak:gising na...  gising na...gumagabi na naman dito sa Amerikasa gitna ng gabing walang kadilimankailangang magtrabaho sa alinsangan.Tikbalang:katutulog ko lang, ano ba?kayhirap kagabing ako'y umakyatsa mga punong walang dahonwinaktil ng kapanahunan.Tiyanak:kalahati ng kalahating taonang lamig ng hangin na atingnadidinig sa liyab ng gabi.huwag nang </summary><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6030893/posts/default/107164012123346365'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6030893/posts/default/107164012123346365'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://tindahan.blogspot.com/2003_12_01_archive.html#107164012123346365' title=''/><author><name>Tatang REtong</name><uri>http://www.blogger.com/profile/07974886548609901724</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='http://static.flickr.com/27/55126287_22043f4df0_s.jpg'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6030893.post-10716289017050673</id><published>2003-12-16T18:38:00.000-08:00</published><updated>2003-12-16T18:41:55.516-08:00</updated><title type='text'></title><summary type='text'>Magpalalaki Ka Joey Marquez!Tanong ni Joey Marquez ay bakit daw sinabi pa ni Kris Aquino sa buong bansa na dapat siyang magpalalaki.Eh paano iyan Mayor, binubugbog mo na iyong babae, tapos tututukan mo pa ng baril.Tingnan natin.  Bugbog.  Tutok baril.Eh, siguro nga eh dapat kang magpalalaki dahil sobra-sobra na ang iyong pagmamahal kay Kris.  Sayang, ganda sana ng politika mo.  Ngayon, </summary><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6030893/posts/default/10716289017050673'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6030893/posts/default/10716289017050673'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://tindahan.blogspot.com/2003_12_01_archive.html#10716289017050673' title=''/><author><name>Tatang REtong</name><uri>http://www.blogger.com/profile/07974886548609901724</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='http://static.flickr.com/27/55126287_22043f4df0_s.jpg'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6030893.post-107155747970555590</id><published>2003-12-15T22:48:00.000-08:00</published><updated>2003-12-15T22:51:33.776-08:00</updated><title type='text'></title><summary type='text'>Tikbalang, Kapre, Tiyanak at AswangLumabas kagabi  ang mga alagad ng aking guni-guni.  Nasiyahan silang nakinig habang ang hapag-kainan ay naging papel na kung saan isinulat ang kanilang mga daing.   Sayang nga lang at puro katakutan  ang  lumabas.  Hindi nila masyadong nagustuhan na sila ang kalaban ng relihiyong Katoliko.  Nais nilang bumalik na lang sa dati nilang buhay.  Nuong sila ay  ang </summary><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6030893/posts/default/107155747970555590'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6030893/posts/default/107155747970555590'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://tindahan.blogspot.com/2003_12_01_archive.html#107155747970555590' title=''/><author><name>Tatang REtong</name><uri>http://www.blogger.com/profile/07974886548609901724</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='http://static.flickr.com/27/55126287_22043f4df0_s.jpg'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6030893.post-107077949952096600</id><published>2003-12-06T22:28:00.000-08:00</published><updated>2003-12-06T22:45:10.546-08:00</updated><title type='text'></title><summary type='text'>Mahirap  ang BuhayNakausap ko kanina ang isang pinsan ng aking irog.  Tinanong ko kung paano ang kanyang pag-aaral.  Hindi maganda ang kanyang sagot.  Hindi daw niya maintindihan ang kasaysayan ng America pagkatapos ng digmaan ng mga norteng probinsiya laban sa mga probinsiyang timog.  Nahihirapan siya dahil tinatamad na siyang mag-aral maski madami siyang oras.  Halos mga limang taon na </summary><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6030893/posts/default/107077949952096600'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6030893/posts/default/107077949952096600'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://tindahan.blogspot.com/2003_12_01_archive.html#107077949952096600' title=''/><author><name>Tatang REtong</name><uri>http://www.blogger.com/profile/07974886548609901724</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='http://static.flickr.com/27/55126287_22043f4df0_s.jpg'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6030893.post-10705245778730572</id><published>2003-12-03T23:36:00.000-08:00</published><updated>2003-12-03T23:56:27.996-08:00</updated><title type='text'></title><summary type='text'>Araw ng Pagbigay SalamatIsang linggo ang nakalipas nung nagdiwang kami ng pagbibigay salamat dito sa Amerika.  Masaya ako at apat na araw na walang trabaho  ang aking sinta.  Apat na araw kong makikita siya, makukwentuhan, mahahalikan.  Paguwi niya mula sa unibersidad, agat kaming nagpunta sa palengkeng Ranch 99 para bumili ng  ihahanda sa bisperas ng pagbibigaysalamat.  Ang unang plano ay </summary><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6030893/posts/default/10705245778730572'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6030893/posts/default/10705245778730572'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://tindahan.blogspot.com/2003_12_01_archive.html#10705245778730572' title=''/><author><name>Tatang REtong</name><uri>http://www.blogger.com/profile/07974886548609901724</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='http://static.flickr.com/27/55126287_22043f4df0_s.jpg'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6030893.post-106965933918776963</id><published>2003-11-23T23:31:00.000-08:00</published><updated>2003-11-23T23:35:46.946-08:00</updated><title type='text'></title><summary type='text'>Paghanap ng mga SumusulatHalos dalawang oras akong naghahanap sa mga mangsusulat ng Tagalog.  Napakahirap talaga dahil para silang nakatago sa ilalim ng lupa.  Ni hindi ko naman mahanap sila sa blogger dahil ang "search" function ay medyo mahina.  Kaya ang istilo ko ay paghanap ng isa-isa.  Ginagamit ko ang google at sinusulat ko ang keyword na: blogspot, Tagalog at isang titig katulad ng </summary><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6030893/posts/default/106965933918776963'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6030893/posts/default/106965933918776963'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://tindahan.blogspot.com/2003_11_01_archive.html#106965933918776963' title=''/><author><name>Tatang REtong</name><uri>http://www.blogger.com/profile/07974886548609901724</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='http://static.flickr.com/27/55126287_22043f4df0_s.jpg'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6030893.post-106947173868381135</id><published>2003-11-21T19:26:00.000-08:00</published><updated>2003-11-21T19:29:05.940-08:00</updated><title type='text'></title><summary type='text'>Kanin sa MicrowaybPara sa mga binatang walang naghahalubilo ang sulat na ito.  Kapag ang kanin ay nasa reprigeraytor ng matagal, malamang, titigas iyon.  Nagtatangal ng tubig ang reprigeraytor.   Kaya, bago ninyo ilagay at  painitin sa microwayb ang kanin, lagyan muna ng kaunting tubig.  Ilagay sa medyum at painitin.  Todo-todo ang sarap ng inyong painit maski isang linggong nangangarilang sa </summary><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6030893/posts/default/106947173868381135'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6030893/posts/default/106947173868381135'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://tindahan.blogspot.com/2003_11_01_archive.html#106947173868381135' title=''/><author><name>Tatang REtong</name><uri>http://www.blogger.com/profile/07974886548609901724</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='http://static.flickr.com/27/55126287_22043f4df0_s.jpg'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6030893.post-106925707976788101</id><published>2003-11-19T07:40:00.000-08:00</published><updated>2003-11-19T07:52:04.923-08:00</updated><title type='text'></title><summary type='text'>Hay(na)ku, TatangNagsimula na naman ako ng bagong pahina para sa tulang hay(na)ku.  Napakaganda palang magsulat kapag iyong naiintindihan ang hulmo ng tula.  Ayun pinagaayos ko duon ang mga katha ko para sa inyong katuwaan.Sinubukan kong isulat ang mga usapan ni Marcos at Aquino ngayong namamayapa na sila.  Sigurado kong silang dalawa ay nasa mabuting kalagayan at nanahimik na ngayon.  Siguro</summary><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6030893/posts/default/106925707976788101'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6030893/posts/default/106925707976788101'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://tindahan.blogspot.com/2003_11_01_archive.html#106925707976788101' title=''/><author><name>Tatang REtong</name><uri>http://www.blogger.com/profile/07974886548609901724</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='http://static.flickr.com/27/55126287_22043f4df0_s.jpg'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6030893.post-106918282120992209</id><published>2003-11-18T11:13:00.000-08:00</published><updated>2003-11-18T11:13:47.810-08:00</updated><title type='text'>Test, test</title><summary type='text'>pagsubok lang dahil nagkamali yata ako</summary><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6030893/posts/default/106918282120992209'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6030893/posts/default/106918282120992209'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://tindahan.blogspot.com/2003_11_01_archive.html#106918282120992209' title='Test, test'/><author><name>Tatang REtong</name><uri>http://www.blogger.com/profile/07974886548609901724</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='http://static.flickr.com/27/55126287_22043f4df0_s.jpg'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6030893.post-106891311901563528</id><published>2003-11-15T08:11:00.000-08:00</published><updated>2003-11-15T08:18:44.796-08:00</updated><title type='text'></title><summary type='text'>PaghanapNaghahanap ako ng mga Pin@y na sumusulat sa Tagalog o kaya ay sa mga ibang salita na mula sa Pilipinas.  Gusto kong maranasan ang mga kanilang pangkaraniway buhay sa Amerika, Australya o Pilipinas.  Parang isang lumot ng buhok na aanihin kong parang palay.  Karamihan sa ating mga kababayan ay natutulog katulad ng mga taong natutulog sa matris ng Matrix.  Hindi natin naiintindihan ang</summary><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6030893/posts/default/106891311901563528'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6030893/posts/default/106891311901563528'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://tindahan.blogspot.com/2003_11_01_archive.html#106891311901563528' title=''/><author><name>Tatang REtong</name><uri>http://www.blogger.com/profile/07974886548609901724</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='http://static.flickr.com/27/55126287_22043f4df0_s.jpg'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6030893.post-106888276187301707</id><published>2003-11-14T23:45:00.000-08:00</published><updated>2003-11-14T23:52:47.106-08:00</updated><title type='text'></title><summary type='text'>PagkawalaNung huling Linggo, nagpunta ako sa tindahan ng libro na ngalan ay Eastwind.  May basahan kasi ang aking sinta kaya ako'y nanuod.  Dahil mahigit isang oras din ang aming  pagkaaga, ako'y tumingin at nagbasa ng  mga librong tungkol sa Pilipinas.  Isa na rito ang librong sinulat ni Epifanio San Juan.  Isa siyang iskolastiko na ang pakay sa mundo ay tungkol  sa mga paksang kolonyalismo at</summary><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6030893/posts/default/106888276187301707'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6030893/posts/default/106888276187301707'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://tindahan.blogspot.com/2003_11_01_archive.html#106888276187301707' title=''/><author><name>Tatang REtong</name><uri>http://www.blogger.com/profile/07974886548609901724</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='http://static.flickr.com/27/55126287_22043f4df0_s.jpg'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6030893.post-106839921566038104</id><published>2003-11-09T09:33:00.000-08:00</published><updated>2003-11-09T09:33:39.873-08:00</updated><title type='text'></title><summary type='text'>Kaarawan ng NanayMaligayang kaarawan sa aking nanay na namayapa  mula sa  mundong ito.  Matagal-tagal na rin ng iniwan ng nanay ko ang paghihirap at pighati  ng mundong ito.  Nais kong isipin na handa na siyang umalis ng narating na niya ang kanyang hinahangad.  Umalis sa mundong ito ang aking nanay nung nakapagluto siya ng kahit anong pagkain mula sa Pilipinas at sa iba't-ibang parte ng </summary><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6030893/posts/default/106839921566038104'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6030893/posts/default/106839921566038104'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://tindahan.blogspot.com/2003_11_01_archive.html#106839921566038104' title=''/><author><name>Tatang REtong</name><uri>http://www.blogger.com/profile/07974886548609901724</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='http://static.flickr.com/27/55126287_22043f4df0_s.jpg'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6030893.post-106801291987814860</id><published>2003-11-04T22:10:00.000-08:00</published><updated>2003-11-04T22:16:35.286-08:00</updated><title type='text'></title><summary type='text'>Pagsubok sa Pagtinda ng LupaAy naku mga apo ko, ako ay nasa gitna ng pag-aaral para sa aking lisensya sa real estate.  Alam naman ninyo, kailangan natin ng gimik dito  sa Amerika upang lagi tayong umasenso.  Nasa isip ko, isang paraan para lumuwalhati ang buhay ko at ang buhay ng aking mga anak ay pumasok ako  bilang lisensyado  ng real estate.  Kung makakatinda ako ng bahay at lupain, aasenso </summary><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6030893/posts/default/106801291987814860'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6030893/posts/default/106801291987814860'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://tindahan.blogspot.com/2003_11_01_archive.html#106801291987814860' title=''/><author><name>Tatang REtong</name><uri>http://www.blogger.com/profile/07974886548609901724</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='http://static.flickr.com/27/55126287_22043f4df0_s.jpg'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6030893.post-106791371709413778</id><published>2003-11-03T18:38:00.000-08:00</published><updated>2003-11-03T18:45:26.523-08:00</updated><title type='text'></title><summary type='text'>Sa SimulaMagsimula tayo ng bagong pahina.  Nais kong gamitin ang Tagalog sa aking pagsulat para hindi ko malimutan ito.  Magdadalawampung taon na rin nuong iniwan ko ang Maynila at Pilipinas.  Musmos pa lang ako nuon.  Ngayon ay matanda na akong naghahandang magpamilya.  Ngayon ko na raramdaman ang tawag ng aking wikang nakagisnan.  Tuloy kayo sa aking tindahan.  </summary><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6030893/posts/default/106791371709413778'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6030893/posts/default/106791371709413778'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://tindahan.blogspot.com/2003_11_01_archive.html#106791371709413778' title=''/><author><name>Tatang REtong</name><uri>http://www.blogger.com/profile/07974886548609901724</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='http://static.flickr.com/27/55126287_22043f4df0_s.jpg'/></author></entry></feed>
